När detta skrivs är det nästan på dagen femtio år sedan som Sexdagarskriget (idag ofta kallat Junikriget) bröt ut, ett krig som på många olika sätt förändrade Israels politiska och religiösa agenda.

Nyligen offentliggjorde Israels statsarkiv en stor mängd dokument från kriget som har varit sekretessbelagda i femtio år, vilka återspeglar den förtätade och nästan eskatologiska stämning som präglade Israel under veckorna före kriget då Egypten och Syrien mobiliserade över 150 000 soldater och Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser utlovade ett utrotningskrig. I Israel fick generalstabschefen Yitzhak Rabin ett nervsammanbrott, Israels premiärminister Levi Eshkol stammade under ett direktsänt radiotal till nationen och skapade på det sättet panik bland befolkningen, tusentals gravar grävdes i förberedelse för den masslakt som befarades, skolbarn fyllde säckar med sand som skydd mot de kulor som förväntades komma och mängder av judar från hela världen anlände till Israel för att förhindra en andra – och slutlig – Förintelse. Att Israel skulle segra var det ingen som föreställde sig. Tablet Magazine har publicerat en bra sammanställning på engelska av materialet, och på sixdaywarproject.org publiceras just nu fortlöpande korta videopresentationer som beskriver vad som hände under dessa dagar i maj och juni 1967.

Det fotografi av David Rubinger som för många är själva sinnebilden av detta krig hittar du i beskuren version här ovan. Bilden togs den 7 juni, bara några minuter efter att israeliska soldater nått fram till Västra muren, och har sedan dess fått ikonstatus. Rubinger dog för några månader sedan, 92 år gammal, men berättade för några år sedan för CBN News att han natten innan bilden togs befann sig i Sinai. I radion hörde han att soldater närmade sig Jerusalem och bestämde sig för att han skulle dit. Han klämde in sig i en helikopter med skadade soldater och kom på så sätt till Beersheva varifrån han sedan tog en bil till Jerusalem. Väl i Jerusalem sa han först hej till familjen, innan han begav sig mot Västra muren och liggandes på knä började ta foto efter foto. Bilden ovan tyckte han inte själv var speciellt märkvärdig men han tog negativet och gav till israeliska regeringen, varefter bilden började spridas i en hisklig hastighet utan att han fick ett öre i ersättning. Men å andra sidan blev han berömd, och hade en succé att bygga sin fortsatta karriär på. Tolv av hans bilder från kriget hittar du här.