Under den kommande veckans chanukkafirande kommer de åtta ljusen i chanukka-ljusstakar världen över att tändas ett efter ett – å för att tända dessa ljus använder man ett nionde ljus, »tjänaren», som på hebreiska kallas shammes. Slår du upp detta ord med jiddishuttal (»shamus») i exempelvis Google translate får du reda på att det betyder »deckare» eller »snut», ett ordval som bland annat Humphrey Bogart använde 1946 i filmen The Big Sleep när han av Carmen Sternwood blir tillfrågad vem han är: »I’m a shamus.» 

Så hur har ordet för chanukkaljusstakens nionde ljus, som egentligen är en beteckning på den som sköter om synagogan, blivit amerikansk slang för en privatdetektiv? Svaret är möjligen inte så långsökt som man kan tro. 

På jiddisch finns två ordspråk som kan vara till hjälp. Det ena lyder »ikh ken dem shammes un der shammes ken di gantze shtot», jag känner (församlingens) shammes och (församlingens) shammes känner hela staden, och det andra lyder »der shammes shteyt oybn on», en shammes vakar över allt. Å troligen var det just så i det traditionella, östeuropeiska judiska samhället. Församlingens shammes kände alla i shtetln. Han visste var alla bodde så att han under perioden före jom kippur kunde knacka på hos alla och uppmana dem att komma till synagogan och be shlichot, botbönerna. För att kunna kalla fram en person till toraläsningen var han tvungen att veta namnet på var och ens pappa, och för att var och en i församlingen skulle betala rätt »församlingsskatt» behövde han veta var och ens inkomst. Och så vidare. 

En shammes var helt enkelt rabbinens »ögon och öron», och fungerade på det sättet som församlingens »privatdetektiv». Ville du veta något om någon i shtetln så var det mest logiska att vända sig till stadens shammes. När judiska immigranter vid 1800-talets slut och 1900-talets början kom till USA så är det därmed inte helt omöjligt att de – lite skämtsamt (?) – kallade samtidens deckare för shamus eftersom de ju också hade ögon och öron öppna och hade koll på allt. 

Chag chanukka sameach!