I år är det 60 år sedan musikalen Spelman på taket (Fiddler on the Roof) hade premiär på Broadway, en uppsättning som kritikerna då sågade jämns med fotknölarna med omdömen som ”shtetl kitsch” (Philip Roth) och ”prettified romantic vulgarization” (Cynthia Ozick), medan den svenska premiären i Göteborg fyra år senare slapp lite lindrigare undan med beskrivningen att det var en ”blandning av humor och patetik” (DN). Men berättelsen om mjölkutköraren Tevje och hans familj har överlevt. Musikalen är en av dem som spelats längst tid på Broadway, filmatiseringen av musikalen från 1971 belönades med flera filmpriser, och varje år sätts minst en ny uppsättning upp någonstans i världen. Exakt vad det är i musikalen som fängslar oss kan vara svårt att sätta fingret på, men kanske det är så enkelt att vi alla – på var sitt sätt – är en ”spelman på taket” precis som Tevje säger i inledningen: "you might say every one of us is a fiddler on the roof, trying to scratch out a pleasant, simple tune without breaking his neck”.

Just nu finns på SVTPlay en sevärd dokumentär om filmatiseringens framväxt och genomförande som – åtminstone för min del – innehöll många nya insikter och på olika sätt underströk att valet av den ickejudiske Norman Jewison som regissör var ett smart grepp. Du hittar dokumentären här: Spelman på taket - så kom den till