Upptäckte för ett litet tag sedan att en av våra streamingtjänster har M.A.S.H. i sitt utbud. När jag i en nostalgisk tillbakablick hörde den välbekanta signaturmelodin mindes jag en artikel jag läste för många år sedan som tacklade serien som en berättelse om livet i en shtetl. Artikeln vet jag inte längre var den finns, men tanken har funnits i bakhuvudet i de avsnitt jag nu med ett nostalgiskt leende tittat på. 

Det vi möter i båda kontexterna är en samling individer som delar en del sociala och kulturella värderingar i en ganska sluten gemenskap i en främmande omgivning. I det ena fallet – med en operationssal i centrum – förenas medlemmarna av att utgöra ett mobilt sjukhus där skadade opereras, i det andra – med synagogan i centrum – av att på olika sätt hålla liv i en judisk tradition, där det i båda fallen för medlemmarna handlar om att behålla sin mänsklighet i en omgivning som bitvis är både svårbegriplig, knäpp och mindre mänsklig. Här finns en ”rabbin” som ska fungera som den kloke och vise medlaren, samtidigt som dess ”vise män” med jämna mellanrum ställs inför problem som kräver klurighet och snabbtänkthet – kort sagt en ”jiddishe kopf” – och ofta också ett sunt förakt för auktoriteter, för att lösas till allas bästa. 

Vid närmare eftertanke är det nog inte vilken shtetl som helst; visst låter det som ett besök i legendernas Chelm…