Ikväll, den 9 september, infaller det judiska nyåret, Rosh hashana. Högtiden varar två dagar och är – enligt judisk tradition – den dag då världen skapades, eller mer specifikt den dag då Gud skapade människan. I många judiska hem kompletteras måltiden med doppande av äpplen, granatäpplen eller andra frukter i honung för att illustrera den traditionella nyårsönskningen om ett gott, nytt och sött år. Samtidigt är Rosh hashana början på en tiodagarsperiod för botgöring och bättring som kulminerar med Jom kippur, försoningsdagen. 

Liturgin i synagogan präglas av teman som bot, bättring och teshuva och två av dess böner har inspirerat till minst två rocksånger. Avinu malkhenu (»Vår fader, vår kung») inspirerade den skotska trion Mogwai att skriva »My Father, My King» (klicka här för att lyssna), en tjugo minuter lång instrumental sång som varvar mellan att vara mjuk och hård, vacker och ganska brutal. Men mer känd är troligen Leonard Cohens »Who By Fire» (klicka här för att lyssna) som är baserad på bönen Unetane tokef, en av liturgins mer kända böner som tros vara skriven under bysantisk tid och vars syfte är att skapa gudsfruktan hos den bedjande.  

Rosh Hashana är en av de judiska helgdagar då även judar som inte vanligtvis besöker synagogan går till synagogan för att höra shofar-hornets uppmanande ljud, förbereda sig för ett nytt, bättre år och önska varandra ett gott och sött nytt år. 

Det samma önskar jag dig som läser detta: 
Shana tova umetuka!