Populism har på kort tid blivit ett »innebegrepp». Retoriskt kopplas begreppet gärna och ofta samman med negativa företeelser som vi menar är oförenliga med ett demokratiskt samhälle – extremism, främlingsfientlighet, rasism, nationalism och protektionism – och kopplas gärna till namn och företeelser som brexit och Trump, Ungern och Polen, Front National, Femstjärnerörelsen, Podemos, Syriza och Alternative für Deutschland, Nigel Farange och Jimmie Åkesson etcetera. 

Nu på torsdag är det Jom haShoa, den judiska/israeliska minnesdagen över Förintelsen, vilket aktualiserar frågan om Förintelsen kan ske igen? Egentligen räcker det med att googla frågan på webben för att upptäcka att en återkommande åsikt är att detta mycket väl kan upprepas – vilket ju i sin tur ställer krav på oss. 

Då som nu var det många som dumförklarade dem som befann sig i regeringsställning. Då som nu såg man på väljarna som outbildade, rasistiska och egoistiska bakåtsträvare. Då som nu var det få som trodde sig själva riskera att råka ut för något ont. 

Ni känner säkert till berättelsen om den tysk-protestantiske prästen Martin Niemöller som när han spärrades in lär ha sagt: »När de hämtade kommunisterna sa jag ingenting, jag var inte kommunist. När de hämtade judarna sa jag inte något heller, jag var inte jude. När de hämtade mig fanns det ingen kvar som kunde säga någonting.»

Jag läste nyligen att Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, är trött på alla dumförklaringar av exempelvis Trump- och brexitanhängarna, och menar utifrån ett uttalat vänsterperspektiv att vi snarare måste börja tala om klass istället. Det politiska ställningstagandet i detta överlåter jag åt er att ta ställning till, men jag tror hon har en viktig poäng: det är hög tid att sluta dumförklara det vi ser. De som lade sina röster på exempelvis brexit och Trump är inte »dumma i huvudet», Trump i USA, Fidesz-partet i Ungern och PiS i Polen är inte »dumma i huvudet». Lika lite som nazisterna i 1930-talets Tyskland var »dumma i huvudet» är politiker och väljare det idag. De dumma i sammanhanget är nog snarare vi som inget säger…