I Sverige har det i omgångar förts en debatt ifall omskärelse av pojkar borde förbjudas eller inte, och i Tyskland antogs för några år sedan en lag mot omskärelse som dock snart mildrades. Förbud mot manlig omskärelse är ett ämne som engagerar, och nu är frågan återigen på tapeten. Denna gång på Island, där nio alltingspolitiker nu vill förbjuda omskärelse av pojkar och att straffet för den som bryter mot förbudet ska bli upp till sex års fängelse, det vill säga samma straffskala som när det gäller könsstympning av flickor. 

Det här framlagda lagförslaget har väckt starka reaktioner hos våra nordiska grannar, där framför allt R. Yair Melchior i Köpenhamn och R. Yoav Melchior i Oslo agerat för att stoppa förslaget genom internationella påtryckningar. Risken är nämligen stor att förslaget ska antas, inte minst därför att antalet judar (och för den delen muslimer) är så lågt på Island att de på egen hand har svårt att skapa någon reell opposition. Skulle lagförslaget antas, menar rabbinerna (och bröderna) Yair och Yoav Melchior, skapas ett prejudikat som kan medföra att fler länder följer efter. 

Men förslaget på Island väcker också en annan fråga. På den kulturella »värderingskarta» som World Value Survey regelbundet publicerar återfinns Island, tillsammans med andra protestantiskt präglade länder som Sverige, Tyskland, Danmark och Norge, i det övre högra hörnet, det hörn som signalerar högst grad av sekularism och individualitet. Varför är det just i de dessa länder som frågan om förbud mot omskärelse hela tiden återkommer? Har vi i dessa länder så låg respekt för begreppet »religionsfrihet»? Eller är det så att vår höga grad av sekularism/individualitet medför att vi också har lättare att anamma antisemitiska och antijudiska tankar?