Hur beter sig besökare när de besöker ett koncentrationsläger? Å finns det egentligen ett »rätt sätt» att bete sig?

Under de senaste åren har det riktats en del uppmärksamhet på hur vi beter oss när vi besöker minnesplatser över Förintelsen. Yolocaust, som jag skrev om för ett tag sedan, är ett av de senare exemplen. Förra sommaren blev det en debatt när flera besökare på Auschwitz-museet jagade Pokémon-figurer och några år tidigare blev det uppståndelse när en amerikansk tjej lade upp en selfie på Twitter med barackerna i Auschwitz som bakgrund.

Nu senast uppmärksammas samma fråga i dokumentärfilmen »Austerlitz» av den ukrainska filmaren Sergei Loznitsa. Genom att placera ut kameror i Dachau och Sachsenhausen filmade Loznitsa tusentals besökare när de gick omkring i de tidigare koncentrationslägren, och detta har nu klippts ihop till en nittio minuter lång dokumentär som illustrerar hur vi besökare beter oss. Ingen av de filmade besökarna beter sig respektlöst på något sätt men enligt de artiklar som jag tagit del av visar filmen människor som vandrar ganska planlöst omkring i koncentrationslägren, lite uttråkade och trötta som om de hade befunnit sig i sitt lokala köpcentrum eller möjligtvis på ett konstmuseum. 

När jag läste om denna dokumentär kom jag att tänka på något som Piotr Cywinski, nuvarande museichefen på Auschwitz/Birkenau, skrev i sin bok Epitaph med anledning av att han då och då söks upp av människor som beklagar sig över yngre människors bristande respekt och beteende när de besöker Auschwitz. 

Occasionally someone is deeply offended by the fact that young people arrive inappropriately dressed, that at first they laugh or behave loudly. The person therefore comes to me and expects me to condemn such behaviour, call in the security guards or tighten regulations. Yet, as long as nothing overtly and unequivocally wrong occurs, I do not react. People have the right to dress how they want and to laugh. Besides, laughter is sometimes a nervous reaction. People from Northern Europe react one way, those from the Mediterranean region react differently, as do youths brought up in Israel, and the inhabitants of the Far East. Various people arrive and they react variously. I am more interested in what kind of youths leave. And what kind of memories they take from this Place. (s. 63)

När jag läste detta första gången nickade jag instämmande. Så länge du visar respekt är klädsel och beteende underordnat. Det viktiga är vem du är när du lämnar platsen och vilka intryck du tar med dig. Å där tycker jag att dokumentären Austerlitz väcker viktiga frågor, för lämnar vi dessa platser där tusentals människor metodiskt slaktats som andra människor än när vi kom dit? Aushwitz/Birkenau slår besöksrekord år efter år. Förra året besökte över två miljoner (!) människor platsen - men vad säger dessa höga besökssiffror om vår tid när många av dessa besökare uppenbarligen inte verkar uppleva någon skillnad mellan ett besök i ett förintelseläger och ett besök på det lokala köpcentret?